Sveriges bästa bouldergrotta

Idag var det dags för oss att besöka den beryktade bouldergrottan i Fjällbacka som enligt sägen skulle kunna vara en av de bästa Sverige har att erbjuda. Tyvärr tyckte jag att den inte riktigt levde upp till detta ryckte men det var ju grymt så…

08.15 startade vår dag med frukost och vi, jag och Hult, hade tidigare i veckan bestämt att vi skulle teama upp med Jimmy och hans crew (Sammy, Klas och Johan) på Statiolmacken i Hogstorp för att i samlad trupp ta oss till Fjällbacka och leta reda på stället.
Som vanligt blir ju inte saker och ting som man tänkt sig och när jag för första gången denna dag tog kontakt med Jimmy så visade de sig att de var en halvtimma sena (inte någon större överrasking förvisso) Vi bestämde i alla fall att jag och Hult skulle åka i förväg och påbörja sökandet…

Väl i fjällbacka gick det smärtfritt tills letandet till fots påbörjades. Efter att vi irrat runt på den minst sagt hala kullen i någon halvtimme så lyckades jag utav en ren slumpa välja en väg ner igenom en snårig skog och krockade då mer eller mindre med en stor överhängande vägg. Efter att jag lyckats förklara för Hult att jag inte drev med honom utan att jag verkligen sprungit på väggen, grottan kallade va man vill, så fick vi veta att “team småland” anlätt.
Vi mötte upp på parkeringen och knallde sen tillbaka till det som hade visat sig vara mera utav en stor brant vägg än en grotta. Iallafall, väl där tog det inte så lång tid innan vi började slita hud på den minst sagt vassa bohusgraniten.

Klättringen finns det inte så mycket att skriva om för min och Hults del. Vi for om kring på den branta väggen aningen fundersamma på vad som egentligen var vad. X antal försök att tyda topon gjordes innan det äntligen klarnade hur det låg till.
Ett gäng tickar blev det i alla fall till slut, tyvärr inte för min del som liksom annars misslyckades med allt jag försökte mig på och efter en stund hade jag och Hult tröttnat på Fjällbacka för den här gången och drog vidare till Hamburgön.

Väl där lyckades Hult göra Sveriges softaste 7A Up’n Go och jag lyckades riva av mitt livs mentala spöke Tiramisu som tyvärr inte har förgyllts med en högre grad en 6A men i mina ögon är minst 8B+ och efter att vi båda lyckats blöta ner varsin vänsterfot tröttnade vi även på detta crag och drog vidare till Häller.

På Häller hände inte så mycket. Vi mötte ett antal glada Göteborgare, gjorde några desperata flygförsök på Springboy och projektet till höger om den och avslutade i skymningsljuset med att slita oss upp för den fantastiskt fina Groovesprickan 6A+ och efter detta var vi såpas trötta och belåtna att åkte hem.

Har i efterhand fått raporter om att Johan, Sammy och Jimmy lyckades slita sig upp för en 7B+ i Fjällbacka. Grattis!

/DO