Cuerpo de Hombre

Det skulle kunna beskrivas som min kanske sämsta bestigning av ett boulderproblem någonsin. Jag klättrade skakigt och haffsigt, fick inte ett enda grepp där jag skulle och varje move trodde jag skulle spotta mig av väggen. Som om det inte var nog med det så bytte jag också bort betan jag tänkt använda mitt uppe i allt ihop och slog nära på knut på mig själv när jag i hopp om att komma lite närmre toppen började korsa vänsterhand upp via en farm på det stora sidotaget. Jag trodde knappt det var sant när jag sekunden senare fick fingertopparna över kanten, självklart långt ifrån där det är tänkt att man ska ta den och givetvis också med “fel” hand. Det var egentligen inte förrän jag var halvvägs igenom mantlingen som jag började tro att det skulle gå vägen, men upp kom jag och det på bara två försök idag. Detta om man inte räknar att jag värmde upp med att göra första och andra flyttet några gånger. Sammanlagt har jag nog inte gjort fler försök än att jag kan räkna dom på båda händerna, även om dessa är spridda över nästan lika många tillfällen.

Att problemet är så fint som alla säger är det inget tvivel om. Linjen verkligen fantastisk. Det är egentligen enda vägen upp på den sidan blocket och man klättrar via klockrena grepp på granit som är så bra som den någonsin kan bli. Även om man klättrar som skit så njuter man hela vägen från första movet till kanten. Helt klart en kandidat till ett av dom finaste problemen i Bohuslän.

Walker, som jag var med ute, hade filmkameror uppsatta högt och lågt så kanske dyker (om jag har otur) en film upp så den som vill kan få sig ett gott skratt åt min helt otroliga jävla bestigning av Cuerpo de hombre.

/DO