Film – Teamsend av Karma Gai

I slutet av mars började våren komma till Font och med den såklart också värmen. Lika fantastiskt som jag tycker det är att vistas i ett vårigt Fontan, ogillar jag när det blir så varmt att man knappt hinner få händerna ur kritpåsen innan man svettats igenom lagret av krita. Neil och jag försökte göra det till en rutin att vara ute vid blocken tidigt på morgnarna för att på så vis få några timmar med hyggliga förhållanden innan solen tittade fram och temperaturerna började stiga.

En tidig tisdagsmorgon hade vi letat oss långt in i Apremont Désert, till en prow vi sett bilder på och mer än något annat ville prova. Tyvärr lämnade den oss inte med annat än besvikelse då cruxet, vilket jag upplevde som ashårt, satt i starten och således gjorde att vi knappt kom ifrån backen. Vi trodde att anledningen till att problemet bara har två registrerade bestigningar på Bleau.info var den långa promenaden och att det var lite svårt att hitta men efter att ha känt på moven förstod vi att det svåra inte bara ligger i att ta sig till problemet.

Under tiden det tagit oss att inse detta hade det redan hunnit bli förmiddag och temperaturen började stiga. Vi båda kände att det inte var lönt att stöta vidare på detta och promenerade tillbaka till Cuvier-parkeringen för en tidig lunch under vilken vi skulle försöka smida nya planer. Neil mumlade något om ett problem i Rocher du Mont Morillon som han trodde jag skulle älska. Jag var vid det laget en aning skeptisk då det var vad han sagt om Le Pilier du Désert också. Men å andra sidan så hade jag själv inte så mycket andra bra förslag att komma med och därav blev det att vi begav oss dit.

Väl där vart jag inte direkt besviken vid förstå åsynen av Karma Gai. Förvisso förmedlar problemet en viss lowball-känsla men det till trots tycker jag att det är väl förtjänt den svarta stjärna som det tilldelats i 7+8. Rent klättermässigt började det inget vidare, inte ett enda move kändes görbart. Botten-flytten kändes knöliga och vi hade problem att komma överens med ett litet fotsteg vilket man står på igenom i stort sett hela cruxet. Toppen var inte heller lätt, och inte blev det bättra av att solen låg rakt på de stora sloparna. Tillslut lyckades jag dock slira mig upp för dessa, tätt följd utav Neil, och en gnista av hopp tändes om att ändå kanske kunna göra problemet. Neil hade en tid att passa då han var tvungen att hämta sonen vid skolan och vår tid samma eftermiddag var därför begränsad. När bara tio minuter återstod innan vi var tvungna att bege oss var fortfarande inte något av moven upp till toppen gjorda, men i samband med att vi skulle börja göra oss i ordning för att dra föll pusselbitarna på plats, en efter en. Jag räknade ut en bra sekvens för mig på cruxet och vi båda fick till alla flytten, dock med något skiljda sekvenser. I bilen på väg därifrån beslutade vi oss båda för att vila nästa dag för att åka tillbaka på torsdagen.

Två dagar senare var vi uppe med tuppen och tillbaka vid problemet. Solen hade redan hunnit över kullen och låg på blocket, men det var svalt i luften och förhållandena var än så länge goda. Vi värmde upp med att repetera flytten och göra toppen innan jag satte mig ner vid startgreppen för dagens första press. Jag fick underclinget, som man gör andra movet till och sedan håller igenom i stort sett hela problemet, riktigt dåligt. Något som ledde till att jag fick kämpa som ett djur med att få sloparna på toppen där jag ville. Till min enorma förvåning lyckades jag ändå få upp andra handen på kanten och kunde skicka vidare in i juggen där allt var över.

Neil, som nog var lika förvånad som jag över mitt send, borstade rent greppen och satte sig sedan också han vid starten. Tyvärr såg han inte alls ut att få saker och ting att stämma till en början utan slarvade iväg flera försök. Han påmindes om ett tillfälle tidigare under våren då vi varit vid Katioushka. Ett annat problem som vi jobbat in tillsammans och åkt tillbaka för att göra, där det slutade med att jag gjorde problemet fort och han fick kämpa nära två timmar innan han fick ihop det. Nu tog han sig dock i kragen mycket snabbare och klättrade Karma Gai, i mycket bättre stil än jag gjort, och liksom vid Katioushka var jag minst lika glad över hans send som mitt eget.

/DO