Update

Jag känner att det börjar bli länge sedan jag faktiskt skrev något sist och bilderna jag lägger upp berättar kanske inte så mycket om vad som faktiskt händer i vårat dagliga liv här nere. Våren har verkligen kommit hit till Font och de sista två veckorna har varit fantastiska. Som jag nämnt tidigare har vädret och förhållandena varit de bästa jag någonsin upplevt här. Kanske inte de sista dagarna dock, då temperaturerna stigit över femtongraders-strecket och gjort det en aning varmt för att förhållandena ska vara riktigt bra.

Förra veckan blev det mycket klättrat. Jag hade siktat in mig på några problem från ticklisten som jag verkligen ville göra men tidigare inte provat och i stort sett samtliga blev gjorda. Jag chockade mig själv vid ett par tillfällen, bland annat genom att göra Ecaille de lune på bara några försök, Dalle de fer på Merveille-bouldern i Cuvier och genom att flasha l´Arrache Coer. Ingen av dessa är egentligen särskilt hårda även om kanske graderna det antyder. Men då speciellt l´Arrache Coer och Ecaille de lune var problem jag länge velat prova gladde det mig oerhört att få göra dem båda väldigt fort.

På lördagen var jag tillbaka i Isatis för att avluta ett projekt jag öppnat ett par dagar tidigare i och med fruktlösa försök le Cachou och efter en spännande uppvärmning på L´Ultime sectret åkte även detta problem ner. Oerhört glad över det var jag då problemet är fantastiskt fint, Fontan i ett nötskal, samt att klättringen på den är lite utav min antistyle och att det därför representerade lite utav en extra utmaning.

Tyvärr vände min medvind mot slutet av helgen i och med att jag knäckte mig själv lite genom att åka av efter cruxet på Envie d´Ailes vars crimp på cruxet också orsakat ett stort jack i mitt långfinger när jag kvällen innan var på plats för en snabb session innan mörkret. I veckan har jag tyvärr alltså inte haft samma medgång utan istället känt mig rätt sliten och fått brottas med dålig hud. Tanken var att nu börja försöka känna på något lite hårdare tillsammans med Neil men då han inte känt sig helt kry och tvingats stanna inne har jag haft lite svårt att bestämma mig för vad jag velat göra. Måndagen och tisdagen blev mer eller mindre vilodagar trots att jag var i skogen båda dagarna. Jag kände mig som sagt sliten och det ända jag fick uträttat var väl i stort sett vad jag tog mig an under uppvärmningarna.

Gårdagen blev lite utav en mängd-dag vilken jag inledde med en tur till l´Éléphant för att göra la Barre Fixe direct innan jag åkte med Emil till Rocher aux Sabots där jag gjorde Élucubration/Le Quark samt vänstervarianten av den samma. Också Emil gjorde den högra varianten av problemet och kunde därmed fira resans för hans del hittills hårdaste send. Det bar sedan vidare till Rocher Canon, mitt andra besök någonsin i området, vilket hyser slabben Délivernace som jag länge velat prova. Tyvärr måste jag säga att den var lite utav en besvikelse då den inte klättrade i närheten av så bra som den såg ut att göra. I varje fall inte med betan jag till slut lyckades lura ut. Men upp kom jag och för det var jag glad. Jag avrundade en lång dag med att göra ytterligare ett par 7A och om jag själv fått bestämma hade jag gärna fortsatt, men huden sa stopp.

Jag har inte dragit på mig några direkta projekt det sista utan allt jag gjort har, om det inte gått på första sessionen, åkt ner när jag kommit tillbaka utvilad och på så vis har som sagt mycket blivit gjort. På lördag är det fyra veckor kvar till vi lämnar giten. Tiden har som vanligt gått fort men ännu återstår en del och förhoppningsvis ska man väl hinna korta av ticklisten ytterligare innan vi ska härifrån. Om jag gräver ner mig i något projekt eller bara fortsätter försöka klättra mycket vet jag inte men klättra ska jag hur som helst. Prognoserna säger fortsatt bra väder om man bortser från helgen och idag har jag för första gången på länge tvingat mig själv till en riktig vilodag för att kunna orka med ytterliggare två dagar i skogen innan regnet.

/DO