Stick

De senaste fem-sex senaste dagarna har varit fantastiska. Vädret har varit de bästa hittills, några få plusgrader, strålande solsken och friska vindar vilket medför ett stick som inte är av denna värld.
För första gången sedan precis innan jag gjorde illa mitt finger börjar jag känna att jag är på väg att komma i form igen. Det ändå som hindrar mig från att klättra varje dag är den värdelösa huden jag har förbannats med. Förvisso är inte sandstenen här nere jätteskonsam men för min del så känns det som att fingertopparna slipas ner på nolltid och inte växer huden tillbaka i någon direkt rasande takt heller. Kanske har hjärnan gett upp det hela med att försöka göra något åt själva förlusterna då den insett att de försvinner lika fort igen…
Det börjar bli gott om folk i skogen och en del svenskar har man stött på, alla utom Göteborgarna som enligt ryktet ska vara här nere nu. Ett fåtal av dem har skymtats mellan träden men fortfarande finns det personer som man undrar om dom har gått och grävt ner sig.
Vi har fått påfyllning i Giten i och med Martin Fransson som ämnar stanna månaden ut för att sedan följa med Jimmy och Sammy för en vecka i Schweiz. Igår fick vi se honom och Erik Grandelius göra Super Prestat i mycket god stil. En annan fick tyvärr låta bli att dra i dom vassa crimparna då förmiddagens eskapeder gått hårt åt fingrarna. Men det var inte så att man inte blev sugen av att se dom glida upp för den mycket vackra slabben och vem vet, kanske vågar man sig upp på den under nästa besök i Cuvier.
 Martin sträcker sig mot toppen på Super Prestat
Helgen som gick var fotografen Luc Percival som jag för några veckor sedan stött på i Bas Cuvier på besök för att skjuta klätterbilder och en annan fick agera fotomodell. Det var två minst sagt intensiva dagar då Luc ville få så mycket som möjligt utav tiden och så även jag. Resultaten kommer allt eftersom att publiceras här. Under tiden kan ni hålla utkick på Luc´s hemsida. Vi passade även på att filma lite och vad det kom att bli av det hela ser ni nedan…
/DO