Fabben fallout a.k.a Den med Johan Gross

Onsdagarna börjar mer och mer gå mot att bli den officiella klätterdagen för min del. Det är iaf. den som ni som faktiskt läser mina inlägg får uppleva genom mina tafatta försök till att med viss självironsik underton beskriva min dagar.

Torsdagskvällen är det oftast som figurerar som releasetillfälle för inläggen om mina uppsåt och det är antagligen kvällen ni som läser här har bokat in som Bouldersgatekvällen. Liksom så många andra som inte missar ett avsnitt av Morden i Midsommer (jag nämner inga namn) har ni bänkat er framför datorn med snacks (Tonfisk på burk) och läsk (Öl/Rödvin) i högsta hugg i väntan på att ett nytt inlägg ska dyka upp… Och här kommer det. Lite är det tillägnat Johan Gross som var gårdagskvällens center of attention. Kanske blir detta de sista torsdagsavsnittet på ett tagså njut!

Fick igår kväll till ett så brutalt bra pass på Fabben med Henrik och Johan. Kanske till och med det bästa jag varit med om…

Johan var i grym form, och då syftar jag kanske inte i första hand på dagsformen rent klättermässigt så som formen att fälla goa kommentarer. Många framtida klassiska kommentarer fick jag, Henrik samt min far som för kvällen fick agera chaufför uppleva. Oftast lyckades Johan pricka in sina utlåtande till i samband med att någon av Henrik eller jag skulle kliva på något av alla nya problem som fanns uppradade till vårat förfogande och fuckade på så sett i det flesta fall upp kommande press totalt.

När han inte spelade pajas satt han mest i nått hörn och “samlade beta” för att efter att ha sett oss bränna oss totalt på moven med ett nöjt flin kunna kliva fram till problemen med betan serverad på silverfat för att kasta in flashkortet.

Han snackade om att hans taktik på tävlingarna är simpel och logisk, jag ska flasha allt (- så simpelt och lågiskt det kan bli), och när man upplevt ett träninpass med honom inser man snart att det är på slående lika vis han tar sig fram såväl på fabben som på Sverigecupen.

Tänker man efter har nog ingen sett honom klättra i ett boulder-flash-kval förrän de sista tio minuterna då resterande kvalgruppsmedlemmar har grillat sig på att klura ut den optimala finbetan med vilken Johan sedan kan glida upp för samtliga problem framför pustande och muttarnde med/mot- (?!) -tävlande.

Slänger han sedan in ett par av hans efter gårdagen klassiska kommentarer är motståndarna dömda att misslyckas och Johan kan på en räkmacka glida hela vägen till toppen av pallen.

Skämt och sido så är det skitkul att klättra med hummle och dumle. Båda är fantastiskt duktiga och är goa ispirationskällor att ha. När man sedan som igår kan addera ihop det med ett tomt Fabben fyllt med nya problem kan det hela inte bli mycket annat än suveränt.

Hade jag inte haft en far sittandes på en stol i väntan på att vi skulle ge upp, ett sommarjobb att gå till kommande dag och en lågtrycksindikator vilken begränsar all muskelkraft till 9,0% vid för låg energinivå så hade jag kunnat fortsatt hela natten. Tyvärr gick ju då inte det utan vid tiosnåret hade vi nog på de flesta vis mjölkat ut så mycket ur kvällen som det var möjligt och vi fick ge oss för denna gång. Förhoppningsvis kan vi få till iaf. ett “jam” till innan sommaren är över och “utesäsongen” börjar ta fart.

Thanx boys!

/DO