Häller all over

Har varit ganska låg frekvens på själva skrivandet här den sista tiden. Dessvärre är jag ganska säker på att det kommer bli, om möjligt, ändå sämre.

Klättringen och därmed givetvis också skrivandet, har fått stå tillbaka för mycket jobb och en jävligt envis förkylning.

Sommarens slit är påbörjat och det är inte utan att känna visst vemod som jag nästa vecka inleder mitt 8 veckor långa vikariat. Har dragit åt listerna på campusbrädan som jag har hängande i garaget och flyttat om greppen på min lilla träningsvägg för med all säkerhet kommer största delen av den träning jag kommer att få till att vara på hemmaplan. Något jag nog faktiskt ser fram emot. Det är första gången på länge jag får träna specifikt och inte bara klättra omkring. Hoppas det ger resultat…

Det lilla jag den sista tiden har hunnit med, utöver jobb och att på övriga stunder försöka kurera mig själv är lite av de som följer.

På onsdagen var Henke åter på besök och Häller var den givna destinationen. Tanken var att också Gross skulle följt med men han fick tyvärr i sista stund förhinder.

Det har ju artat sig så att vid våra tidigare sessions har vår lista över problem vi vill göra växt i snabbare takt en vi lyckats beta av våra projekt. Det är då inte svårt att räkna ut att det hela renderat i att vi har fått mer att göra än vi mäktar med.

Just onsdagen var vi kanske, om möjligt, ändå sämre på att sända än vanligt. Annars har alltid något av problemen vi tagit oss an gett med sig och vi har väl alltid lyckats få till i alla fall uppvärmningsproblemen, men så blev inte fallet denna kväll.

Jag var brutalt sliten efter jobb och kanske framförallt efter förkylningen och Henrik var kanske inte heller i sitt direkta essä. Uppvärmningsproblemet Även Dalahästar har känslor spottade av oss som skit och även om H var nära att göra cruxmovet till högerlisten ett par gånger blev vi båda kvar på marken.

Det senaste tillskottet på Häller, Hipodrome, det gamla kylskåpsprojektet under Thorline som Henrik fick till vid förra besöket har en möjlig assis vilken lockade – Big time slapping, jag säger bara det.

Efter inte allt för mycket jobb var dock alla moven gjorda och vi hade luskat ut vad vi tror är lättaste sättet att göra det på. Vi var dock helt på det klara med att det inte handlar om något stoppermove där såsom powerendurance. Ett och ett move är det helt okej men att orka länka de nio moven upp från sitten för att sedan göra den redan ganska krävande ståstarten kommer att bli bitskt.

När vi insett att det var lönlöst att fortsätta stöta på den var det inget tvivel om var vi skulle härnäst. Espens hangel är problemet vi kanske mest frekvent har jobbat på under tidigare besök och det kändes nästan som den huvudsakliga anledningen till besöket.

Jag trodde verkligen att Henke skulle göra den nu baserat på hur bra han sett ut på den gången innan men han ställde till det för sig på hoppet. Han var bestämt tvungen att göra hoppet innan han började försöka från starten vilket för mig känns lite som gåta då han har hur lätt som helst för att klättra bort till den sekvensen. Han gjorde i stort sett movet säkert 5 gånger men varje gång rörde han ihop det på något sätt. Antingen gav han upp helt i onödan eller så glömde han bara att flytta vänsterhanden trots att han i stort sett redan hängde i listen och bara behövde fortsätta.

För mig gick det upp och ner på den. Större delen av tiden kändes allt kass och jag fick verkligen inte något att stämma. Någon enstaka gång lyckades jag hitta var man ska klämma sig fast längs railet och kunde då göra moven bort till hoppet. Länkade en gång från start men var helt blank när det kom till själva flygmomentet. Förra gången kunde jag påbörja rörelsen bra men det fanns verkligen inte där i onsdags…

Henrik gjorde aldrig movet tillräckligt stabilt för att han skulle kunna övertygas att det kunde vara lönt att försöka från start och det blev alltså ingen andrabestigning idag heller…

Vår käre vän hästen hade hållt sig på avstånd hela kvällen men när han väl dök upp var det allt annat än oannonserat. Efter att han från hagen fått syn på oss kom han i galopp raka spåret. Åsynen av vidunret skrämde mig halvägs upp för avslutningslabben på Espens hangel och Henke med allt han kunde bära på springande flykt in i korridoren. När vi räddat vad som räddas kunde och samlat oss något på toppen av den ena korridorstenen insåg vi att vi inte skulle bli lämnade ifred något mer denna kväll och valde att bege oss…

Var idag en sväng om Boxvik men det är en annan historia som jag ska försöka formulera ner senare!

/DO