Garanti på Cubabee…nästa gång

Är hemma igen efter en två dagars visit i Dals-Ed. Det kom att bli en riktigt bra resa, kanske den bästa någonsin till den destintionen, trots avsaknaden av betydande sends…

Jag dedikerade mycket av tiden, kvällen första dagen och de timmar jag orkade klättra dag två, till en 7C på ett block known as Brudslöjanstenen. Problemet sattes av Stefan Rasmussen för några år sedan (2006) och ever since har jag velat göra den. Stefan döpte problemet till Mr.Cubabee efter en tatuerare (eller hur var det?!) och dubbade den som sagt till 7C. Jag har känt på den lite sporadiskt tidigare men aldrig upplevt att jag kunnat göra moven såpass stabilt som det krävs för att man ska kunna hålla ihop den 18 move långa bouldern. Vissa utav rörelserna hade jag inte ens fått till förränn i måndags…

Jim, som var med mig ut dag två, är hittills den enda som lyckats repetera den men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag kan åka tillbaka och göra tredjebestigningen. Kanske är det inte den snyggaste linjen men klättringen den bjuder är fantastisk…



Det var när jag värmde upp för en 7A+/B på 7A-problemet Cubabee slutar i som jag upptäckte hur mycket lättare dom moven gick att göra nu än innan. Jag valde då att spola grannen 123 Klan (vilken också sattes upp av SR under samma besök, hösten -06) för att känna på resten av sekvenserna i Brudslöjan-testpiecen. Alla moven gick fort att göra och efter en timmes jobb hade jag snickrat ihop en beta med vilken jag för första gången kände att chansen fanns att jag skulle kunna klättra hela problemet. Då jag kände att jag inte hade nog krut för att det skulle vara lönt att göra försök från start den kvällen valde jag att stanna över natten för att ge den ett go kommande dag…




Dag två hade jag inte mer i kroppen än att jag skulle kunna komma att ge mer än två försöka. Jag kände mig väldigt sliten när jag vaknade upp i Jims allt för mjuka gästsäng och huden var ganska dålig.

Försök nr.1 kom att bli det bästa, något som jag nästan väntat mig sedan innan. Tyvärr så när jag nådde in i 7A-ståstarten och hade lagt dom för mig hårda moven bakom brände jag försöket på en skitsak, en hand som floppa pga. att jag svettades igenom. Synd då jag kände att jag hade ganska bra med krut kvar att ge. Det hade kunnat gå där…




Andra och sista försöket kändes inte alls lika bra och när jag kom bort till moven jag åkte på förra gången var det inga större bekymmer men jag hade långt ifrån power nog att göra det som jag upplever är den sista hårda rörelsen… Dock var detta långt mer än jag väntat mig kunna göra av dagen och jag fick bekräftat för mig att jag kan klättra problemet om jag får saker och ting att stämma… Tack Jim för boende och gott sällskap…Blir tvivelsutan ett återbesök till denna snart i vår…

Så här avslutningsvis måste jag även passa på att gratulera Peter Erhard till första (?!) repetitionen av Fredrik Jutfelts Spring girl 7C i Häller. Förbannat inspirerande tycker jag att det är. Måste ut och prova den igen nu…

/DO