Landet ingenstans


I slutet av förra veckan avverkade jag tre klätterdagar i Dals-Ed eller Ed som är ursprungsnamnet på detta minst sagt ocentrala samhälle, som faktiskt inte är sämre en att det också är en egen kommun vilket nog kan vara svårt att tro vid första anblicken. Detta är stället som består av en korvkiosk, två mataffärer, tre pizzerior, ett motormuseum och diverse skogshuggar-attribut-affärer. Huvudnäringen, utöver illegal jakt kan nog anses vara andra diverse skogs- och jorbruksrelaterade sysselsättningar.

Hierarkiordningen i samhället styrs troligtvis efter vem som har sjuttiotalsvolvon som dånar mest när den framförs runt torget på lördagskvällarna samtidigt som det dricks folköl och dunkas Lasse-Stefans eller kanske gamla klassiker av Vikingarna.


Man finner här utöver dessa ökända Edsraggare också gymnasiet Utsikten och dess elever som troligtvis är enda anledningen till att hålan inte är utdöd. Det var där mitt klätterintresse startade och utvecklades under de allt för korta gymnasieåren och det är anledningen till att jag ibland återvänder för att träffa gamla vänner och givetvis klättra på blocken där det hela tog fart.


En sån är return gjorde jag alltså i förra veckoslutet. Tyvärr ramades min lilla tripp in av pissit väder. Första kvällen efter att ha klättrat någon 7A jag inte tidigare tagit mig upp för tänkte jag att jag för en gång skull skulle vara riktigt disciplinerad och spara power och framför allt hud till kommande dagar. Detta visade sig vara en nit – borde kört a muerte och åkt hem samma kväll istället. Enda ordentliga klättringen som komma skulle utöver den kvällen var sista eftermiddagen då jag och Tomas fick chansen efter ett snabbt dry-up att gå loss på ett nytt fantastiskt coolt projekt på Furukullen. Jag var oerhört stolt och nöjd att kunna göra alla move upp i ståstarten Africa 7A vilken jag tidigare nästan flashade och borde flashat om det inte varit för att jag fegade ur.

Hard work mit Tomas…
Denna kommer jag tillbaka för, be sooo shore!

Finns inte mycket att skriva om klättringen. Kan bara konstatera att rainy days suger… Får se när tillfälle ges att åtevända. Vet bara att det är sista vecka på jobbet och sen är man fri som en fågel…

Måste bara passa på att grattulera Lund´aren Tobias Andersson till att ha skickat Ferdinand ss 7C+. Första 7C+ – GRATTIS!

/DO