Urban climbing

Nu är jag hemma ingen efter min tre dagar långa vistelse i huvudstaden och som vanligt går tre dagar ganska fort. Att släpa mondon på tåget mellan Uddevalla – Stockholm – Göteborg – Uddevalla hade jag nästan inte behövt då jag spenderade 66% av min klättertid i Stockholm inomhus och sammanlagt klättrade jag kanske inte mer än tio boulders utomhus och dessa gjorde jag på 45 minuter.

Första dagen av tre var tänkt som en liten warmup inför Brudberget dagen därpå så tillsammans med min vapendragare och provider of food and shelter Alexander Pukitis begav jag mig till Djurgården för att klättra på ett gäng block som finns beskrivna på forumet Bloxc. Klättringen som bjöds var kanske inte av världklass men den roade ialla fall mig. Där återfinns två, tre helt ok problem bla. ett takproblem vid namn “Footlocker”. Tyvärr fick jag inte ihop just den på de fem triesen mitt tålamod höll samtidigt som jag inte kände mig riktigt manad att jobba längre heller då jag var osäker på om jag startade rätt – Någon som kan förklara bättre än vad guiden gör? Hur ska man starta?

Solen den lös med sin frånvaro hela första dagen men det var helt ok väder ändå. Kanske 10 plusgrader och molnigt, om men med lite fukt i luften.

Dag två var klockan satt på 08.30 för att vi skulle ha gått om tid att ägna åt Brudberget och till att ta oss dit. När jag vaknade kände jag mig förvånansvärt sliten utan att veta vad jag gjort för att förtjäna det, men allt var ändå frid och fröjd och jag kände mig som en femåring på julaftonsmorgon ända tills vi drog upp persiennerna och upptäckte att det regnat hela natten – BLAST! Men uppehål var det ändå så vi tänkte att vi gör väll ett försök med handuk och mycket vilja. Jag ville ju verkligen till Brudberget. När allt var packat och klart och jag hängde på mig paddan upptäckte jag i samma ögonblick som jag klyckats krångla mig genom porten och ut på gatan att det börjat regna igen. Därmed gav jag upp mina förhoppningar om att få besöka “The babemountain” idag. Bara att försöka komma på något annat att göra. Vi bestämde att vi skulle ge Bergparksblocket ett försök som ligger bara en knapp kilometer ifrån Verket och ifall det skulle vara allt förjävligt så skulle vi kunna fly in dit.

Blocket var fantastiskt häftigt men inte helt oväntat också blött. Där går ett riktigt coolt problem vid namn “Specialized” vilken jag tror är först gjord av Stefan Pettersson. Jag blev verkligen sugen att prova men just denna dag skulle det krävas mer än handuk och vilja för att det skulle gå.

Sticky?

Vi fick som planerat fly till Verket istället men det kändes ok. Jag kunde passa på att spara lite skinn och hoppas på morgondagen. När vi pratade med folket där fick vi veta att Brudberget tar lång tid på sig att torka och med all säkerhet skulle det inte fgå att klättra där under min tid i Stockholm. Däremot Houdiniblocken på Långholmen sa dom brukar torka snabbt och jag hade ju tänkt kolla in stället så det kunde passa bra.

Bosma kom fram till mig och undrade om vi försökt klättra ute då han sett oss bära in våra pads på gymmet. Jag berättade om våran dag samtidigt som jag tänkte att han måste tycka vi är riktiga idioter som hoppats på kunna klättra ute en sån dag efter en sån natt – Men det var ju kul att han kom fram och pratade. Stötte också ihop med Per Holm och även han tyckte vi skulle försöka med Houdini.

Det hela kändes ganska surt för om hade jag vetat om dagens regn hade jag slitit lite hårdare på Footlocker dagen innan och vilat denna dag istället.

Vårtecken?

Dag tre liknade dag 2 på många vis. När vi vaknade upptäckte vi att det regnat även denna natt. Vi gjorde samma dumma beslut att försöka klättra ute och det blev ett desperat försök med Houdiniblocket för att eventellt alla fall få känna lite på den men hela tiden kändes det ganska meningslöst vilket det förstås också visade sig vara. Det blev alltså inga försök på Houdini denna gång utan vi kunde bara titta och klämma på de blöta greppen.

Det kan gå om några år
Houdini assis

Istället åkte vi till Solna och Klättercentret vilket visade sig vara så, som jag upplever det, det bästa gymmet i Stockholm. Den branta tunnel man åtefinner där och även på Verket är bland det roligaste jag på klättrat inomhus. Att kunna göra 20 move på en brant överhängande vägg utan att behöva krabba med rep och slingor är skitkul. Hade jag inte blivit så trött hade jag kunnat hålla på hur länge som helst.

Alla bilder (utom sista) är signerade Alexander Pukitis som ses på bilden ovan och jag tycker några är fantastiskt fina. Synd bara att det inte blev en enda bild när vi faktiskt klättrar.

“Getting around in Stockholm isnt always as easy as you think” Dylan Smith, Swedish Meatballs Outtakes – Det var första och sista gången jag drog omkring på min padda i Stockholm utan bil. Jag är så sjukt trött på att behöva forcera in den på tunnelbanan bland besvärade människor och att bli utsatt för alla dessa blickar man får när man bär omkring med en säng på ryggen. Sen alla dumma frågor rörande sängen eller vad det nu är – I Göteborg kom en tant fram till mig och på fullaste allvar undrade om det var en cykel (!) jag bar omkring på.

Avslutningsvis kan jag bara hålla med Stefan Petterson när i Swedish Meatballs säger att “Climbing in Stockholm…it´s pretty urban”


/DO